the pieces of dirt didn't make it okey
Den där kraften. Som tragiskt komiskt slår dig i magen med hela sin kraft. Den visar dig vad livet är. Och du vet vad du borde göra. Men du gör det inte.
För livets kärlekskraft får dig att ta beslut som får dig att gräva din grav större och större. Sandkorn för sandkorn. Molekyl för molekyl. Då du vet att du skär dig själv i själen för varje beslut i samma bana du gör. Egentligen har du tagit beslutet att leva för att du är rädd för verklighetens konsekvenser. För du är rädd för den där kraften.
"Even the flutter of a butterfly's wings can cause a hurricane on the otherside of the world"
När världens fjärilar samlas i ett moln som färdas elastiskt över himlen. När deras vingar blåser dem framåt i varandras svärm. När deras regnbågsfärger glider omkring likt stoftet från vulkanen. När dem. I deras sammanhöriga energi. Pendlandes. Svävandes.
De har inte bestämt färden i förväg. De har inte bestämt vilka som är välkomna. De har inte bestämt vilka färger som är okej. De har inte bestämt vilken storlek som är lämplig. De har inte bestämt vilken sinnesstämning som är bra.
De följer sitt moln. De följer vad som individuellt känns bra. Ingen blir dömd att vara fel. Alltind är rätt för att allting är annorlunda. De behöver inte sätta gränser eller murar. De bildar sin egen energi. Sin egen värld. Allting i kärlek.
De har inte bestämt färden i förväg. De har inte bestämt vilka som är välkomna. De har inte bestämt vilka färger som är okej. De har inte bestämt vilken storlek som är lämplig. De har inte bestämt vilken sinnesstämning som är bra.
De följer sitt moln. De följer vad som individuellt känns bra. Ingen blir dömd att vara fel. Alltind är rätt för att allting är annorlunda. De behöver inte sätta gränser eller murar. De bildar sin egen energi. Sin egen värld. Allting i kärlek.
if life was relief then I would be concealed
Det går en ilning genom min ryggrad. Som om blixten tog tag i mitt skelett precis som om jag vore det där trädet pendlandes i vinden. Jag tappar andan och kryper ihop likt en larv i sin puppa. Tårarna strilar ner från ögonvrån och möter mina slitna svarta leggins. Magen vrids om precis som om min själ vore en nerdränkt trasa. Andningen pulserar och vibrerar genom mina artärer. Försöker lugna den så att jag inte förvandlas till trädet i vinden. Trädet i tornadon. Det ilar genom mig igen och jag hulkar fram de smärtande molekylerna. Blinkar med mina vulgärt röda ögon och sjunker ner i den mörka dalgången.
why did your lies make you feel like it was okey?
Jag inser vem du är. Jag inser hur jag sett igenom dina handlingar. Jag inser hur rätt jag haft. Inser vad själsliga knivslag är. Inser vad själslig smärta är. Inser vad själslig insikt är. Inser hur kraftlös du är i din spelade martyriska roll. Inser vad ord är innehållslösa då handlingarna spelar en centralare roll i din varelse. Jag inser vem du är.
the meaning of life makes your soul shiver of cold
En varmt rusande känsla omringar mina vener och blodkärl. Jag ler och känner den kroppsliga värmen flöda genom mig. Fast den svärmande energin tvekar och avstannar när den når upp till hjärnans atomer. Energin tvekar och får det varma leendet att avta likt solen går ner varje kväll. Avta likt själen då den lämnar din kropp när du dör. Avta likt din varelse sloknar då hoppet lämnar dig. Den varma känslan är kvar, precis som din kropp och vener. Men den pulserar åt direktioner, du inte ville känna.
where will karma take you?
Ler förundrat åt mig själv. Känner lugnet besöka mig. Den gröna ryggsäcken är i princip full. Tiden rusar framåt samtidigt som den står still. Jag är påväg igen upprepar jag för mig själv och myser i min egen varelse. Jag är påväg igen.
I'm not the shore, I am the waves. Never to be found.
Borrar ner min näsa i din tröja. Doftar dig genom ylletyget. Låter mina ögonlock falla ner samtidigt som jag drar in ett djupt andetag av dig genom näsborrarna.
Du drar min kropp mot din. Till den grad att jag inte längre kan expandera mina lungor till sin kapabla nivå. Jag ryser. Ryser på ett vackert sätt. Ett sätt då man känner varandras hjärtslag slå lika hårt som sitt eget. Då man känner ens hjärtslag synkronisera. Falla på plats. Deskalera.
Likt vågorna i oceanen som rytmiskt strandas. Pulserar mot strandkanten som om de bara hade ett alternativ. En möjlighet. En synkronisation. Rytmiskt. Magiskt. Fridfullt.
Did I ever ask for it.
Är det där livet viskar jag lite nervöst. Stryker med mina fingrar längs din kind, låter dem vidröra något så kallt att jag ryser till. Du slår upp din blick. Jag stirrar in genom din iris, omringad av dina frostiga ögonfransar.
Är det där livet viskar jag igen samtidigt som jag låter min hand glida ifrån din varelse. Vänder mig bort och blickar ut över den isbelagda älven. Känner hur din blick försöker fånga min. Försöker fånga min själ.
Är det där livet.
if the world would end tomorrow, would you still pull me tighter?
Om du kom lite närmre. Kröp närmre min själ. Omfamnade min hud. Lät dina händer sakta glida ner längs mina höfter, som om jag vore gjord av sammet. Tog tag om min midja med ett så fast grepp att jag visste att du aldrig skulle släppa taget.
Om du greppade tag om min svackande blick med dina glittrande stora pupiller. Greppade tag om min själ precis som du gjorde med din livskraft.
Om du höll om mig löst som en fragil flyktig ängel men samtidigt starkt som en skyddande vind. Likt greppet om ens varelse i en tornado. Där man sveps med. Kraftfyllt. Drakoniskt. Och magiskt.
I hope karma slaps you in the face before I do.
This reality is another one. Everything is a reality but this one sucks you into something else. Something bigger and deeper. Making me crawl on the ground with a blurry sight. Stretching my arms out for help, but the vision isn't clear. The mist isn't making room for my way. Feeling anesthetized. Numb. Like I'm shot on heroin. But ready, without fear.
If it's still in your mind, it's worth taking the risk.
Skakar likt en fjäder i vinden. Andas likt tornadon. En pulserande energi i kroppens vener och muskelfibrer. En pulserande och åtsnörande energi i bröstet. En energi som vrider åt musklernas fästen och pressar ihop dina lungor likt en kvävande orm. Skakar om ditt hjärta likt ljudvågorna nåendes trumhinnan. Skakar om din själ likt chocken i ett trauma.
“You will never be able to escape from your heart. So it's better to listen to what it has to say.”
Wandering eyes. Wandering mind. Wandering body. Looking from above. Did you listen to the soul. To the heart. Wandering eyes sending energies. Energies which in an instant are rising up and swirling around our heads. Laughing at our hearts. Crying for our souls. Smiling for our lives.
Can you feel it? Can you feel what I'm sending? The obvious energies.The energies that's chopping your inside up. Making the soul flow out just like a fairy. Dancing in front of your eyes. Spreading tinsel. Taking me away.
“Don't give in to your fears. If you do, you won't be able to talk to your heart.”
Closing my eyes. You can't be that close I'm whispering while I'm inhaling a huge breath. You are inside of my aura. And it hurts.
Your heart is pounding like a hammer. Pounding against me. Pounding against my muscles. Pounding against my veins. Pounding with energies stronger than nuclear bombs.
All I can feel is your heartbeat. Your breath. Your hands. And it hurts. It's making me twist, slowly from side to side. Making me hold my own breath, my own soul. Because yours are pushing me so hard. Stabbing me. You can't be that close. It hurts.
“Maktub,” she said. “If I am really part of your dream, you’ll come back one day.”
Twisting my head slowly to the side. Letting my eyes follow the paving-stones pattern in black and white. Feeling it's wavy oneness pulling me into it's own magical flow. Can you feel this I'm whispering into your ear and then stretching my arms out in a pirouette. Spinning around with my smiling eyes facing the moon. Spinning around with freedom in all of my pulsating molecules. Spinning around with the world flashing on my retina. Spinning around with you on my mind. Mesmerized.
may the odds be ever in your favor.
Lyssna på mig ryter du i en svag stämma samtidigt som du stirrar in i mina ögon.Greppar min handled så att jag slits tillbaka mitt i steget. Min kropp stelnar till och jag vänder fort bort huvudet för att få vila min blick i intet. Synfältet faller i dimma och jag försöker febrilt svälja klumpen i halsen. Jag måste gå viskar jag.
