ser nyanserna av livet





Det finns ingen känsla. It's empty. Ser ut på de gula löven och önskar att jag fanns någon annanstans. Ser en fantasivärld med leende människor i balettkjolar som cirklar runt i all oändlighet. Viftar med sina glittrande trollspön. Ger slängkyssar och hoppar lyckligt iväg bland de spröda färgglada blommorna.

Önskar att jag fanns där. Önskar att mitt leende var lika stort som hos ett ovetande barn. Önskar att mina ögon kunde le. Önskar att färden längs bergen inte slet så i mig. Önskar att jag kunde stanna på toppen och blicka ut över världen. Varför ramlar jag alltid brutalt ner i dalarna och skrapar upp hela min själ?




låt mig beröra din regnbågssjäl







Det rör sig i magen. Fast det svider inte. Det ger mig inte kväljningar. Det får mig inte att krypa ihop i fosterställning. Det.....får mig att rysa, på ett härligt sätt. Jag drar ihop axlarna, tar ett djupt andetag och låter ett leende sprida sig över ansiktet. Andas in världen.

Låter musiken pumpa genom varje molekyl i min kropp. Stryker lätt över min kind och känner att jag lever. Ler.

Allting känns så annorlunda att vidröra. Jag nuddar vid de blanka tangenterna. Låter fingertopparna försiktigt glida längs raderna. Sluter ögonen och ler.

Låter atmosfären sjunka ner djupt i mina lungor samtidigt som rummets färger får mig att sukta. Jag blir lockad att föra fingrarna över de intensiva färgerna. Som om de skulle sugas in i min kropp. Lever i nuet men blir då och då påmind om att känslan leker i mig. Blir påmind om att dörrar låses och även lekparker blir grå efter ett tag.




Du har ingen rätt att gräva min grav.





Så få ord bärandes på så många känslor. En mening. Byggd på ett humoristiskt sätt. Uttryckt med gillande. Fick mig genast att bli vinglig som på fyllan. Stirrande blick. Hjärtklappning.


Låt mig dunsa ner i backen. Slå mig medvetslös för att slippa känna något alls. Jag ville inte höra det. Varför säger du det? Varför säger du det nu?


Smärtan ringlar sig likt ormen längs flickans ben. Där hon står glittrande och lättklädd på scenen. Varje sekund kan vara hennes sista. Ormen kan snabbt hugga och låta giftet sippra in i hennes vener.


What doesn’t kill you…….makes you wanna kill yourself.

 

 

Man brukar säga att det som inte dödar, det härdar. Jag vet inte om jag kan hålla med om det. Klart man får mer livserfarenhet och förstår livet innerligare ju mer händelser man varit med om. Däremot vill jag påstå att dessa jobbiga händelser inte behöver vara till ens fördel. Jag tror snarare att de skadar mer än gör nytta.

 

Det jag sitter och våndas över just nu är känslan av att vara dålig. Att inte vara på den nivån man vill. Att inte leva upp till ens egna eller andras förväntningar.

 

När man kan styra allting själv så har man bara sig själv att skylla om man inte är den man vill vara. När det gäller saker med andra människor i bilden känns allting mycket svårare. Man kan inte styra andra.

 

Då man känner sig dålig bör man ta tag i det och göra det bästa av situationen. Utmana sig själv. Göra nya kraftansträngningar. Visa att man är så mycket bättre. Fast det är så lätt att istället se det som att den sista vattendroppen i öknen har runnit ut bland sandkornen. Det är ingen idé att försöka. Det är ingen idé att visa upp hur dålig man är igen. Det bästa för allas skull är att avsluta sitt liv på ett väl genomfört sätt.

 

 


Det är att leka med eld när du drar upp det här igen. För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen.

 

Klagomålen sköts som giftpilar mot mitt hjärta. Orden klibbade sig fast längs mina hjärtklaffar. Förstod du inte vad jag sa. Förstod du inte min kropp. Förstod du inte alla tecknen.

 

Alla hål i mitt hjärta ven av luften från fläkten. Jag kunde inte ta emot fler pilar. Andningen gjorde uppehåll och jag kände krampen i hjärtat. Höll mig om magen och blundade. Stängde ute hela världen. Blundade från dina blodiga pilar. Lät tårarna våtlägga mitt ansikte.

 

Jag var instängd och kunde inte ta mig ut. Kunde inte springa ifrån dig eller min smärta.

 

Nu siktade du giftet mot låren eller kanske vaderna. Du var inte van att se min svaga sida. Inte van vid hur man ska hantera mina tårar. Visste inte om du kunde fortsätta längre.

 

Jag bryr mig inte om det kommer en älg som flyger in i vindrutan. In i mig. Krossar mitt skallben. Min kropp försvann för länge sedan. Själen har bara smärta. Det finns inget kvar.

 

 


Babe, you lost me.

Dessa glittrande ögon. Ärliga men ändå så långt ifrån. Gigantiska pupiller som ler för stunden. Personen älskar ögonblicket och ser ingen morgondag. De djuriska instinkterna framträder medan analyserandet går om intet.

Det finns ingen tillit för mänskligheten. Vad är sanning och vad är lögn? En hand närmar sig trevande och nuddar vid min hals. Jag rycker till och spänner mina muskler. Tittar åt sidan för att hålla andningen levande. Låter blodet pulsera och hjärtat slå sina sista slag.










låt mig vakna upp i en fantasivärld




Smärtorgasmer genom hela kroppen. Andetagen är ojämna och jag blundar för att mitt inre ska sammanklaffa med verkligheten. Kniper ihop med ögonen och ser det svarta. Vill krypa ut från mitt eget skal. Stå på sidan om.




Musiken dånar i mitt hjärta. Baby run me over. Step on my face. 'Cause I want to be close to you. Var finns verkligheten skriker min själ. Var är min kropp. Vad är fantasi. Var är mitt liv?

Längtar efter dina slag. Längtar efter dina straff. Längtar efter mina blåmärken. Längtar efter det söndergråtna ansiktet. Längtar efter den fysiska smärtan att koncentrera sig på. Baby run me over.





RSS 2.0