using what's meant to be used




Håller krampaktigt om kudden. Andetagen skenar. Syrebristen. Hjärtat skriker likt bilens tjutande bromsar. Dina frågor svävar någonstans bredvid. Som om du vore på flera mils avstånd. Jag försöker ha ett svar. Försöker skrika bort smärtan men det finns inga ord.




älskade blomma, jag ser hur du kämpar men du växer för nära motorvägen.




Lejonets klor river i min kropp. Ser ett ansikte i spegeln. Ett ansikte jag aldrig ville se igen. Det går inte att hålla emot längre. Smärtan pumpar fram tårar från själens innersta vrår. Trycker den avdomnade kroppen mot marken och skriker jag känner ingenting, ingenting. Lockarna klibbar fast längs kinderna. Ögonen mörkläggs och livet kämpar för att behålla greppet om världen.



tears are words the heart can't express

 

 

Varför är egentligen känslor så svåra att prata om? Om det vore för överlevnadsinstinkten skulle man antagligen berätta hur man känner med tanke på reproduktionen. Självklart skulle det kunna gå snett och därmed bli en fara för livet. Fast så allvarligt blir det inte för de flesta.

 

När de gäller åsikter har jag lätt för att prata. Gillar att uttrycka mig samt höra vad andra anser om frågan. Då spelar det ingen roll om den andra personen dömer mig. Jag accepterar hans tankar och det är upp till honom att acceptera mina.

 

Om någon kommer med bra argument för rasism och nazism lyssnar jag självklart på denna person. Bearbetar vad han sagt. Och bildar mig en egen uppfattning. Jag blir väldigt frustrerad över hur en del människor kan leva i en lite bubbla där de har sina konservativa åsikter. Eller när de säger upp vänskapen med människor som röstat på SD (OCH har bra argument till varför de röstade som de gjort).

 

När det gäller känslor så funderar man mer med hjärtat än med hjärnan. kommer problemen för mig. Hur ska man våga berätta för en specifik person om vad jag, mitt hjärta, min själ känner? Hur ska jag kunna berätta om något jag inte har logiska bra argument för? När man inte ens har en särskild händelse eller ett exempel att peka på.

 

När det gäller känslor så beror det på den andra personen. Det blir svårt att skita i vad den andra anser om ditt extrema tyckande. Man vill inte hugga sig i bröstet, fläka upp sina revben för att blotta hjärtat om risken finns att den andra personen sliter ut den tickande klumpen och hoppar på den.

 

 

 

 

 

 

 

“Communication. It's the first thing we really learn in life. Funny thing is, once we grow up, learn our words and really start talking, the harder it becomes to know what to say. Or how to ask for what we really need.”

 

 

 


a circle of angels, deep in war





För ett tag sedan sökte jag till försvarets grundutbildning (lumpen) och nu har jag fått kallelse till mönstring i Göteborg. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle komma med eftersom att jag fått för mig att man måste vara större. Så nu sitter jag här och funderar på vad jag vill samt vad min kropp skulle klara av.

Egentligen är jag emot krig då jag anser det vara ett dåligt sätt att hantera konflikter på. OM (nog för att risken är väldigt liten) Sverige skulle bli attackerat så skulle man ju dock inte kunna låta dem bomba sönder oss medan vi står där med blommor i håret och röker gräs.

Jag tycker även att det verkar kul att träffa nya människor, röra på sig, få en utbildning som kan leda till jobb samt leka krig i skogen. Minns att jag tyckte det var roligt när jag och pappa var i skyttehallen.

Däremot är jag rädd för att inte klara det fysiska....samt att det kan bli ansträngande med tillvaron i killarnas territorium. När jag pratat med folk som vet tjejer vilka varit med i lumpen, så har dessa tjejer sett ut som killar. Kanske skulle killarna med dåligt självförtroende göra mig till deras lilla skjuttavla (eeeh...på alla sätt och vis).

Har du några åsikter i lumpenfrågan?









Dancin' little marionette. Are you happy now?










Har du drömmar? Händelser du vill uppleva. Saker du vill köpa. En person du vill vara. Kunskap du vill bära på. Många i min ålder verkar inte ha några särskilda mål. Kanske vill de ha ett jobb eller utbilda sig. Med vilken anledning...? Jag antar i princip alla gör det för pengarna. För att överleva. Men vad vill ni göra med ert liv? Vad är planen? Vad gör ni med pengarna som inte krävs för överlevnaden?

Planerar ni att arbeta. Skaffa hus. Barn. Samt några utlandssemestrar? Är det dina roliga fritidsaktiviteter som utvecklar dig? Lever du torrt som i en öken för att kunna resa mycket? Lever du för ditt jobb? Lever du för en annan person?

Jag funderar över vad jag egentligen vill. Det finns så mycket spännande men samtidigt har jag en rädsla som gör att jag vill gömma mig under täcket. Bara ligga där i mörkret. Ta den enkla och handlingsförlamade vägen.


Dream. And live your dreams.









Love is blind








Dras man till det som är skadligt för en? Varför dras många till de farliga typerna? Är det de primitiva instinkterna som säger att åh God damn han är en stark kille som kan beskydda mig och min avkomma? Är det spänningen? Är det deras självförtroende? Eller är man helt enkelt en självplågare som vill förkorta sin livslängd.


"It was the most beautiful thing I've ever seen. But also the most poisonous".


Och personer som stannar i förhållanden där man blir slagen. Varför gör man det? Är man rädd att bli dödad om man lämnar partnern? Tänker man att det är ens eget fel, att man förtjänar det. Är man rädd att inte hitta någon bättre för att man är så dålig. Eller är det så att hjärtat styr över hjärnan. Att man älskar personen så mycket att man inte kan lämna den. Fast hur kan man älska någon som inte respekterar en överhuvudtaget? Är det då man säger......love is blind?




"What do you do when you know
something's bad for you
And you still can't let go?"




Hate is easy; love takes courage




Folk slår ner varandra på gatan. En man våldtar i gångtunneln. Folk lägger ut minor så att lekande barn sprängs sönder. Man skjuter ner varandra. Hugger andra med kniv. Folk distanserar sig och ger dryga vardagsblickar. Man kollar snett på människor man inte känner som säger hej. Man trycker sin kropp mot fönstret i bussen om någon skulle bli tvungen att sätta sig bredvid just dig.

Varför allt detta hat i världen?

Varför tar man till vapen? Hur i helvete kan man tänka att vapen löser en konflikt? Har man inte nog med hjärnsubstans för att kunna lösa saker verbalt? Hur ska det hjälpa att skjuta någons far eller broder? Då måste någon annan hämnas. Let your mind and heart speak together.









spela död

Kvinnan åkte fast för snatteri och la sig då ner på marken och spelade död.

"Polis tillkallades och då vaknade hon snabbt till liv.
- Hon har tydligen gjort samma sak förr, berättar Magnus Roman på Jönköpingspolisen. Hon lägger sig platt på golvet och spelar död men tillfrisknar väldigt snabbt då polisen kommer."



alkohol

En polischef stal en whiskyflaska i somras med argumentet "Jag hade helt enkelt inte pengar just då".













ätstörningar




Läser om en kvinna i tidningen som håller på med bodybuilding. Läser "Jag är en rutinmänniska så det ser tämligen lika ut varje dag. Jag stiger upp cirka kvart i fem och börjar dagen med en promenad på en knapp timme....". Läser att de äter kakor på helgerna. Tänker Yes sure men nog fan lär du ha koll på hur många gram du stoppar i dig.

Mamma säger direkt "Hon måste haft ätstörningar som ung". Jag blir arg och utbrister "JAHA så alla muskelbyggare har haft ätstörningar?". Mamma menar att det gått till överdrift, att det där inte är normalt (utifrån texten hon läst). Jag menar att det är ett intresse.

Vid fortsatta funderingar så känns det som att det kanske inte är så normalt. Som muskelbyggare lär man ju tänka sjukt mycket på mat. Mer än vad man borde göra. Innebär det då att alla har någon slags ätstörning?

Eller beror det bara på anledningen till tänket? Om de bygger sin kropp för att de ser det som ett arbete, typ att de ska ställa ut sin kropp på SM? Eller..... för att bygga upp en falsk självkänsla?







"The ugly naked truth:
She starves me of my youth,
And I stand alone until
You catch on.
I swear it's not by choice.
But Ana has this voice,
And it calms me down,
It gives me purpose.

And it's alright,

I'm alright,
I want to be okay.
I've seen it before,
This eyesore; it's me.
Ohh, ohh, ohh, me."



everything happens of a reason









Jag brukar tänka att allting sker av en anledning. Om något är menat att bli på ett visst sätt så blir det på det sättet i slutändan. Tiden avgör vad som sker. Fast kanske tänker jag så bara för att klara av allt som händer.



kärlek från bådas sida






Det finns en del saker jag blir galen av. Som när män utsätter kvinnor för saker de verkligen inte borde göra. När de inte bryr sig om vad de gör mot någon annan. När gubbar tror att de kan närma sig en ung tjej på ett äckligt sätt. När killar går över gränserna. När män inte lyssnar. När män går på barn för att de har sin chans. Hur kan man vara så sjuk i huvudet att man gör det? Jag vill bara döda er. Om jag träffade någon av er som gett sig på de jag älskar, så skulle jag slita er i stycken. Skära av er kuk. Spotta er i ansiktet.

Det gör så ofattbart ont i mig när jag tänker på vad ni gjort.

Jag är ingen manshatare. Alla är inte likadana. Det finns så många fantastiska killar. Så mycket bättre än många tjejer. Jag hatar dryga tjejer som ger en bitchblickar direkt man går in i ett rum. Jag hatar hur en del kan döma en för något man inte är. Förstår verkligen inte vad personen får ut av att hata någon de inte vet ett piss om.

Peace.










jag hör fortfarande ditt hjärta slå





Med mitt ansikte vilandes på ditt bröst hör jag hjärtats ändliga tickande. Sluter mina ögon. Tänker på hur lätt livet försvinner ur ens händer. Tänker på när jag låg bredvid dig med lyckliga barnögon. När jag skrattade åt våra äventyr.

Tänker på det höga ljudet just dina hjärtklaffar frambringade. Tänker på hur ovetande jag var om att jag någonsin skulle kunna förlora någon jag älskade så mycket.


kontorsmiljöer

Hittade en sida med bilder på roliga kontorsmiljöer. Där skulle nog massor av kreativa tankar flöda. Mysigt!















there's no words.




Det sliter i mig som om jag vore ett stycke kött i öknen. De utsvultna djuren river mig medan jag stirrar ner i sanden. Snälla gör det ordentligt viskar jag. Ta mitt hjärta. Slit ut min själ....





RSS 2.0