the soul always knows what to do to heal itself. The challenge is to silence the mind.






Din själ svärmar ovanför min lealösa kropp. Jag vrider sakta bort mitt huvud när verkligheten landar längs min hud. Sluter mina ögon för att födas på nytt i fantasins universum. Jag lämnar min kropp för att din själ sliter i mitt hjärta. Mina blodkärl får vila och pulsen sänks. Själen hålls vid liv men de fysiska vävnaderna tvinar och sjunker in mot benmärgen. Ditt yttre är avblodat och du lever i ditt inre viskar den svärmande själen ovanför mig.


fjärilarna flög längs horisonten men lekte med döden.






Min själ skriker efter din närhet. Smärtar i dess avstånd och föraktar dess kraft. Varifrån kom du. Var försvinner du. Jag ser din själ framför mig. Sträcker mig för att nå dig men ditt ljus skimrar till och plötsligt är du borta. Känner mig i disharmoni och andetagen skakar. Låt mig inhalera min egen varelse, låt mig andas min egen lycka.




du vet vilka energier vi bildar.







De vita glittrande granarna förvaltar mitt hem. Och i samma ögonblick som vanmakten uppstår befinner jag mig under barrens grenar. Jag inhalerar vårens doft och exhalerar mina känslor. Jag är säker på min sak och i min kropp virvlar magi. Men jag exhalerar rädsla. Rädsla som bildar svart ånga ovanför glittret.


something happened and I can't walk away.






Du vet när när det är sådär mystiskt att man inte vet om det är grönt eller rött vid övergångsstället. Man står där och väntar, hållandes i stolpen, redo att korsa gatan. Så plötsligt börjar ljusen blinka orange och man inser att hela systemet har gått sönder. Vad fan gör man nu? Man ser sig om och inser att det kör blå, röda och svarta arga bilar överallt. Om jag går över vägen kanske jag blir påkörd och förlamad resten av livet. Om jag stannar vid sidan av vägen kommer jag garanterat att stampa ihjäl flera miljoner myror på samma ställe. Om jag vänder om och springer tills jag snubblar och skrapar upp ansiktet, så är det åtminstone självförvållat.



Underneath my being is a road that disappeared.

Du söker min blick. Eller söker du min själ. Du vidrör min arm och stegar mot mig tills jag stöter emot räcket med rumpan. Jag trevar med händerna längs träet. Jag hårdnar i blicken och mina näsborrar vibrerar under utandningen. Backa viskar jag. Backa. Jag känner hur mina muskelfibrer vibrerar samtidigt som min andning försvåras. Det känns som att du tagit strypgrepp och det hårdnar runt min luftstrupe för varje närmre steg du tar. Du tar tag i min kropp som om det vore din egen och jag slår ner min blick i golvet. Backa skriker jag med hela min själ. Backa. Jag försöker slita lös dina händer från mig samtidigt som min pendlande blick frenetiskt söker en flyktväg.


RSS 2.0