and then I found how the journey is the goal, not the goal itself.

 
 
Träden lutar sig över mig likt molnen som sakta glider framåt i omringande rörelser. Min blick följer trädkronornas linjer för att sedan övergå till de mer jämna bergen i horisonten. I ögonvrån susar jag förbi de vita målade linjerna längs vägen. De meterslånga strecken är de fasta punkterna som gör att jag vet att jag färdas framåt. De sticker ut i den annars grönbelagda vyn. Jag färdas nu längs en väg där bergen i horisonten inte är slutet. Jag färdas nu längs en väg där resan själv är slutet.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0