one good thing about music. When it hits you, you feel no pain.



Det sitter där i halsen. Det sprudlar. Eller kanske skaver. Jag kramar om dig och drar ett djupt andetag i en lättad suck. Låt Du vara mitt hem viskar jag. Kan inte Din omfamning vara mitt hem. Min lättnad. Mina andetag. Snälla andas åt mig kvider jag samtidigt som mina ben ger vika. Du måste ta emot mig. Jag faller, jag faller.




the luster of your bones, those arms that held you strong






Min kropp vet var den ska. Den fixerar sin blick och sina steg rätt mot dig även om den inte borde minnas vägen. Andningen eskalerar och jag hör inte längre orden du yttrar. Hallå, hör du vad jag säger upprepar du. Mina steg blir längre och längre. Andningen intensivare och ljudligare. Det är här. Han är här säger jag i samma stund som min kropp börjar fallera. Andningen övergår i hyperventilation. Smärtan övergår i knivhugg. Och min blick stannar inte på samma ställe mer än en tusendels sekund. Du tar tag i mig och pressar mig mot dig, andas, du måste andas. Jag hör desperationen i din röst. Min kropp domnar plötsligt av och det sticker i mina armar och händer. Jag har ingen kontroll över mig själv. Och jag börjar glida ur ditt grepp, ner mot marken. Ner mot mörkret.



keep your head up. Keep your heart strong.






Musiken dansade in i mitt hjärta och dina ögon viskade mig kärlek. Strålade som om jag var någonting vackert du hittat för att behålla. Pressade dig mot mig som om vi vore en levande svetsad själ. En ilning av rädsla gick genom mig. Men den försvann lika snabbt som den invaderade. Jag vågade le mot din strålande varelse. Jag vågade möta din blick. Jag vågade visa min gömda själ. Jag vågade känna. Likt musiken i mitt hjärta.





RSS 2.0