did you feel the abstract life slip right out of your hands.






Luften är som tjockflytande surnad mjölk. Fast du kan inte ta på den. Det finns inget konkret att greppa. Du sträcker ut dina händer och sluter dem krampaktigt. Smeker oxygenet men fruktar nitrogenet. Du kisar med ögonen för att urskilja de små molekylerna. Det här är lika verkligt som livet själv. Vad är ett liv. Vad kan du greppa. Vad kan du hålla fast vid. Och vad finns kvar.


did you find the way through, or did you just pass go.



Det pulserar i mina vener. Hjärtats rytm eskalerar. Jag sväljer ner saliven gång på gång och tittar mig hastigt om. Låter näsborrarna expandera i samma rytm som bröstet öppnas upp och sjunker tillbaka. Ljudvågorna får mig att förflyttas till en lagerlokal med betonggolv. Rödbrända fläckar längs det skrovliga underlaget. Skrymmande maskiner packade tätt intil varandra. Låter fingrarna hastigt föras över metalldelarna samtidigt som jag vänder mig om och låter mina uppspärrade ögon möta din trånande blick. Jag tar ett chockartat andetag och börjar snubblandes springa. För varje fotsteg känner jag smärtan som hackar sig ner längs min kropp. Smärtan som jag vet att du kommer åsamka mig.

RSS 2.0