the pieces of dirt didn't make it okey

Den där kraften. Som tragiskt komiskt slår dig i magen med hela sin kraft. Den visar dig vad livet är. Och du vet vad du borde göra. Men du gör det inte.
 
För livets kärlekskraft får dig att ta beslut som får dig att gräva din grav större och större. Sandkorn för sandkorn. Molekyl för molekyl. Då du vet att du skär dig själv i själen för varje beslut i samma bana du gör. Egentligen har du tagit beslutet att leva för att du är rädd för verklighetens konsekvenser. För du är rädd för den där kraften.
 
 
 
 

"Even the flutter of a butterfly's wings can cause a hurricane on the otherside of the world"

 
 
När världens fjärilar samlas i ett moln som färdas elastiskt över himlen. När deras vingar blåser dem framåt i varandras svärm. När deras regnbågsfärger glider omkring likt stoftet från vulkanen. När dem. I deras sammanhöriga energi. Pendlandes. Svävandes.

De har inte bestämt färden i förväg. De har inte bestämt vilka som är välkomna. De har inte bestämt vilka färger som är okej. De har inte bestämt vilken storlek som är lämplig. De har inte bestämt vilken sinnesstämning som är bra.

De följer sitt moln. De följer vad som individuellt känns bra. Ingen blir dömd att vara fel. Alltind är rätt för att allting är annorlunda. De behöver inte sätta gränser eller murar. De bildar sin egen energi. Sin egen värld. Allting i kärlek.

RSS 2.0