I'm not the shore, I am the waves. Never to be found.

 
 
 
 
Borrar ner min näsa i din tröja. Doftar dig genom ylletyget. Låter mina ögonlock falla ner samtidigt som jag drar in ett djupt andetag av dig genom näsborrarna.
 
Du drar min kropp mot din. Till den grad att jag inte längre kan expandera mina lungor till sin kapabla nivå. Jag ryser. Ryser på ett vackert sätt. Ett sätt då man känner varandras hjärtslag slå lika hårt som sitt eget. Då man känner ens hjärtslag synkronisera. Falla på plats. Deskalera.
 
Likt vågorna i oceanen som rytmiskt strandas. Pulserar mot strandkanten som om de bara hade ett alternativ. En möjlighet. En synkronisation. Rytmiskt. Magiskt. Fridfullt.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0