´cause if it didn't make you realize, it passed you by

 
 
Den beende blicken. Då jag rusar genom mig själv i hettande svallningar. Då jag snider mina fingrar runt din handled. Då jag låter mina tuschpennor bilda kryptiska mönster längs din hud. Samtidigt som du ler och och vi passerar träd efter träd. Där löven går ihop likt ballonger i kronan. Då vår fart får allting annat att kännas så klart men samtidigt så aggressivt. Då. Då ger jag dig min ångerfyllda blick.
 
Förlåt.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0